En gång i tiden när jag var yngre. Okej då!!! Mycket yngre hade jag en riktig bästis. Hon och jag klickade i alla år för vi var lika galna. Idag pratade jag med henne och jag bara kände att vi klickar fortfarande.

Det gjorde lite ont att hon nu går igenom samma sak som jag själv har gjort. Kampen om frid och lugn och ro. Men känner jag henne rätt så är hon en riktig fighter. Så härligt att höra hennes röst i dag. Bara veta att det var just hon som fanns på andra sidan luren. Kommer tillbaka i mina minnen och känslan av att allt är som det skall.

Hoppas så att hon flyttar ner närmare Ystad så jag kan få krama om henne så ofta som möjligt.

Förr så var det hennes öron som fick höra alla mina innersta tankar och funderingar. Ingen som helst skuld och skam och när jag var ledsen fick jag alltid en kram och det kändes underbart.

Tack vare henne idag känner jag att jag börjar släppa på min isolering som jag själv har byggt omkring mig. Inte medvetet först men det blev min trygghetszon och nu bryter jag ner denna muren bricka för bricka och det är en intressant värld där utanför.

Tack Maria för att du alltid har stannat kvar inom mig i hjärta och själ !

Jag Älskar Dig!