Igårkväll såg jag ett program om Jimmy Åkesson och han talade om PTSD. Jag kände omedelbart igen mig. Jag känner mig jagad. Känslan är där men jag vet inte riktigt för vad.
Jag tycker om människor men har väldigt stor brist på tillit.
Jag tycker mig ha skäl till bristen och har en stark önskan att börja våga lita på andra igen.
Jag bestämde mig för att lägga ner Facebook ett tag. Mest för att bli av med stressen jag känner.

För tillfället är jag och Doris i PytteBolandet och bara njuter av tystnad och många långa promenader. T. O. M. Doris njöt för fullt av att vara här inatt. Hennes matskål var tom i morse och det var länge sedan den var det i Ystad.

Ikväll blir det nog ett möte här uppe.

Hej på er alla morgonpigga.

Så kan jag ju inte skriva.............då gäller det inte mig.

Hej på er alla Nattrumlare!!!!'

¨Kan inte ni i heller sova.

• Jag kan inte för min värk från gårdagens strapatser.
• Jag kan inte för min huvudvärk
• <jag kan inte för blixtrar och dunder, hej vad det mullrar.

För några många års sen var jag livrädd för åskan.

T.o.m en av mina bästa vänner kom hem till mig och hittade mig under

soffbordet. Blixtarna var en sån fasa att jag bara skakade.

Idag tycker jag att det är så underbart och önskar att vi hade lite

mer av den varan.

Igår var vi i Halmstad utan Evelina och hennes familj.

Det var jättetrist. Saknade dem så och jag var inställd på att ha

dom omkring mig. Men lilla Mollan fick hög feber och nya kramper

på det, så vad gör man? Vi måste vara rädda om lilla Mollan.

Micke, Indra & Tuva sprang mellan karusellerna. Barnen för att åka

och Micke för att fotografera. Jag skrattade inombords för jag

tycker dom är så fantastiska min lilla familj.

Tuva har blivit en liten modig en numera.

Hon vile prova nästan alla och hör och häpna.

Hon var t.o.m för stor för en karusell........Min lilla flicka.

Är det nu den här mamman skall inse att hennes flicka börjar bli stor?

Aldrig i Livet!!!!!!

Det blev tyvärr inget bad för det började regna.

Barnen blev besvikna men kloka som dom är så insåg

även dom begränsningen. Så vi körde till Laholm och

käkade Hamburager /Micke & Jag/ och änglarna

valde köttbullar.

Jag tror nu att jag skall sluta skriva och dra ur sladdar lite

här och där för fy attans vad blixtrar och dundrar.

Och du som är uppe mitt i natten.

Gå och lägg dig och sov!

Natti nattikramar

Äntligen har vi kommit upp till torpet som jag har längtat så efter.

Hela våren och sommaren har gått åt att längta hit och vad händer när

vi kommer upp.

HUVUDVÄRK!!!!

Och då menar jag huvudvärk som är huvudvärk. Inte två treo i ett glas-huvudvärk.

Jag låg ihopkrupen hela lördagsnatten mot Mickes rygg och tårarna bara rann.

Jag försökte trycka näsan mot hans hud och känna den doften som han utstrålar till mig och det är Trygghet.

Jag är som ett litet barn som känner mig som tryggast när jag känner hans doft.

Micke är den man som har och gör, älskar mig för den jag är.

Ingen annan man har visat mig så mycket kärlek - en vilkorslös kärlek.

Kärlek!?!

Det var ju inte det jag skulle skriva om.

Det skulle handla om hur synd det har varit om mig.

Okej. Den förkortade veriationen.

Jag har haft huvudvärk hela veckan

har lite fortfarande - ja fortfarande lite synd om mig.

SÅ KLART!!!

Ringde min läkare i dag och ja............................Allergi. Jag är Pollenallergiker

och vi befinner oss mitt i skogen med bl.a Björkträd. Grattis!!!!

Vilken tur att jag har denna doktorn som alltid ställer upp.

Jag ringde vårdcentralen här i Örkelljunga men dom ville inte ta emot mig

för de visste inget om mig och min journal. Och jag som trodde i min enfaldhet

att vilken vårdcentral som helst kunde gå in i mina journaler via datorn.

Jag är helt övertygad om att det papper jag skrev på en gång gällde att

vem som helst kunde gå in och kolla eftersom jag har gett mitt tillstånd.

Så jag är tacksam för min läkare på smärtkliniken, men så är den också

privat.

Nu i eftermiddag medan Micke och barnen var ute och fiskade

satt jag på altanen och lyssnade på fågelkvitter, en och annan traktor,

men framförallt tystnaden.

Maria, Fina goa Maria som vi hyr torpet av.

Underbar blomma på trappen när vi kom och så har

hon även investerat i två fina solstolar.

Så underbara att sitta i trots min värk. Jag är så glad för dessa

och ja, jag kommer nog att kunna övertala Micke att vi oxå skall ha sådana

hemma. Inte en smula värk hade jag när jag satt i den.

Följer ryggen så bra och ja jag känner att detta var så mysigt att komma hit.

En vecka har gått åt skogen pga av min allergi men jag har en

ny fantastisk vecka till att se fram emot. Det skall bli underbart.

Jag har en så fin familj och på onsdag kommer mitt hjärta Li hit.

Skall bli underbart.

Men jag hoppas på solskeni morgon för

då blir det Äventyrslandet i Halmstad tillsammans med

Evelina och hennes familj. En mysdag.

Hoppas!!! Hoppas!!! Hoppas!!!

Gud vad jag är trött på denna värken.

Jag kan inte vara jag alla gånger.

Det är så mycket jag VILL......

Jag Vill:

kunna bestämma att jag kan göra något i morgon.

kunna säga till barnen "visst kan vi göra det i helge. Vilken bra idé"

Kunna följa med ut i skogen.

följa med på marknaden i morgon i Sjöbo.

mm mm mm...............

Men min ofrivilliga kompis "Värken" har just nu ett övertag över

min vilja. Den vill att jag skall vara så stilla som möjligt. Att jag måste

vila, ha benen uppe, ta mina värktabletter, istället föratt jag...........

kan springa på stan, Ja ja. Gå då!!!

Bära matkassar.

Åka karusell.

Förföra min man.

Lova barnen saker vi skall göra. osv......

Hur jag än försöker så är ändå min kompis ett stort

äckligt läskpapper. Kvittar hur jag än skakar så är den kvar.

Och ingen vill adoptera den och inte finns det någon som

jag tycker så illa om att jag vill ge den till nån annan

Alltså ett stort dilemma.  

Jag har i alla fall en hjärna, hoppas jag, så jag har bestämt

mig för att läsa matte 1b och Företagsekonomi 1. Vill inte kroppen

så kanske hjärnan vill en del.

Nu kan jag inte sitta längre.

Ont! Ont! Ont!

Må så bäst och massor med mjukkramar 

En gång i tiden när jag var yngre. Okej då!!! Mycket yngre hade jag en riktig bästis. Hon och jag klickade i alla år för vi var lika galna. Idag pratade jag med henne och jag bara kände att vi klickar fortfarande.

Det gjorde lite ont att hon nu går igenom samma sak som jag själv har gjort. Kampen om frid och lugn och ro. Men känner jag henne rätt så är hon en riktig fighter. Så härligt att höra hennes röst i dag. Bara veta att det var just hon som fanns på andra sidan luren. Kommer tillbaka i mina minnen och känslan av att allt är som det skall.

Hoppas så att hon flyttar ner närmare Ystad så jag kan få krama om henne så ofta som möjligt.

Förr så var det hennes öron som fick höra alla mina innersta tankar och funderingar. Ingen som helst skuld och skam och när jag var ledsen fick jag alltid en kram och det kändes underbart.

Tack vare henne idag känner jag att jag börjar släppa på min isolering som jag själv har byggt omkring mig. Inte medvetet först men det blev min trygghetszon och nu bryter jag ner denna muren bricka för bricka och det är en intressant värld där utanför.

Tack Maria för att du alltid har stannat kvar inom mig i hjärta och själ !

Jag Älskar Dig!

Bara för att jag inte klarar av att göra saker

så har jag ändå kunskap om saker och ting.

Men när tilliten brister från andra bara för

att jag inte kan så gör det ont.

Det skapar tvivel om mig själv.

Jag har så svårt att acceptera att jag e handikappad.

Svårare blir det med tvivel.

Så varför fråga när svaret inte duger.

Jag börjar som vanligt......... Det var längesen stist jag skrev.

I dag är det den 19 mars och vi har haft snökaos i Ystad igen.

Gatan där vi bor på har plogabilarna gjort om till en motorvräg och det

är bara att gill läget. Både med snö och buller.

Inget vi kan göra åt utan bara att hitta något annat positivt att

hitta på med.

Jag har en positiv dag. Micke kan inte jobba så jag får njuta av

hans sällskap och kramar idag. Jag fullkomligt älskar dessa dagar

då vi kan dricka kaffe, prata utan en massa "mamma" och "pappa"

från de små. Lugn och ro och hela meningar till varandra.

Krypa upp i hans famn, känna mig liten, hans armar omkring mig

och bara njuta. En stund i alla fall för sen kommer våra änglar hem.

Tänk att Indra skall börja 3.an till hösten och Tuva i 0,an. Tiden går

och på fredag blir Tuva 6 år. Fullkomligt galet vad tiden rinner iväg.

De är två små olika änglar. Indra gillar mest att sitta vid datorn och se

film medan Tuva hålle rpå med smink och olika frisyruppsättningar.

Jag hinner inte riktigt med i svängarna ibland.

Min värk skall vi inte tala om egentligen men jag måste få lov att

gnälla. Bara lite. Ni kan hoppa över detta stycke som jag kallar

för "gnällstycket".

Jag blir så irriterad av att mitt huvud planerar en massa som jag

skall fixa, göra och dona med men min kropp säger aldrig i livet.

Fullt kaos och krig.

Jag skulle vilja dra av alla överdrag på soffans pudar och kuddar.

Stoppa det i tvättmaskinen. Skrubba stummen och få in någon form

av vårkänsla i Tv-rummet. Men just nu kan jag inte. Jag vill men kan inte.

Så det blir ett projekt som jag får lägga lite i framtiden.

Be om hjälp???? Jag tränar fortfarande på det så gnäll inte på mig.

På fredag skall jag till RMS i Simrishamn. Jag hoppas att jag inte har

för höga förvntningar bara. Jag började där en gång i januari men jag

flög på influensa och allt blev mycket jobbigare att komma tillbaka.

Varit sjuk 5 gånger av 12 var svårt att komma tillbaka på. Både i huvudet

och i kroppen. Men jag vill gärna.

Just nu sitter jag med lapptoppen i knäet och jag börjar bli så smått

förbannad på Ä.et Det hade gått av på Indras rum när hon satt där och

nu måste jag använda all kraft jag har för att trycka på den bokstaven.

Att ett Ä kan vara så irriterande.

Nu är tvättmaskinen klar hör jag så det e bara att hänga upp det på

tork. Även om inte soffan blir ren för tillfället så har vi i alla fall

rena kläder.

Må så gott alla läsare.

Hoppas vi ses snart.

Kramar

Klockan är 04.29 och jag örjar få panik.

Har inte somnat än och snart kommer taxin flr

att hämta mig. Jag skall på RMS i Simrishamn.

Vörjeb har hållt mig uppe fast jag har tagit

åde en insomningstablett och smärtstillande.

Höger sida hänfer inte med.

Jag ha diskmaskinen igång. Tv.n är på

dören är stängd till sovrummet och ändå så

hör jag Micke snarka,

JAG ÄR SÅ JÄVLA AVUNDSJUK PÅ HONOM!!!!

Jag får antagligen börja med balkonginglasning'för då 

sover men visst gott.

Skit oxå!!!!

Nu skall jag snart ut och ta en kall tvätt. Där ljög jag.

Ljummet vatten och sen skall jag måla mig så jag

kan känna mig lite fräsch.

Sussa gott allesammans och så hoppas jag att ni får

en undcerbar morgon