I dag är vi alla lite trötta, men så lyckliga. Vi njuter fortfarande

efter vårt skålande i natt. Stor flaska Pommac delade vi på så klart.

Vi kallade det för barnchampagne.

När jag var liten kallade jag pommac för barnpilsner.

SKÅL!!!

GOTT NYTT ÅR!!!

Nu är jag ensam i torpet medan Micke, Indra och Tuva är hos farmor och farfar och äter.

Min värk säger mig att lite ensamtid är viktigt. Jag behöver en del sådana speciellt på vintern för

det är då som allt är värst. Hade jag inte fått lov att ha min ensamtid hade jag inte kunnat hålla

humöret uppe.

Jag skäms så när det inte går och barnen tjo och tjim gör mig irriterad. Jag vill inte vara så men som tur är

så brukar Micke fråga mig "Irriterad" och då kan jag backa bandet och ändra på mig. För jag vill verkligen

inte såra mina barn. Jag älskar dom så högt och utan dom är jag verkligen ingenting.

Ibland är det svårt att hinna med Indras utveckling. Hon är sju år, gått en termin i ettan och har helt

plötsligt förvandlats från en liten flicka med stora behov av oss föräldrar till en tjej som fixar och donar

så mycket mer själv. Hår, kläder, mat, kompisar mm. Ibland är det svårt att släppa taget.

Nu skall jag rycka i luckan på kaminen och lägga inlite mer ved och njuta av värmen.