I dag är det tredje dagen hemma i Ystad och jag börjar känna mig motiverad till att få undan saker och ting här hemma.

Jag börjar undra vad tjugodag knut innebär. Det är 20.e dagen efter jul och då skall det bli den 13 januari.

20.e dag knut åker julen ut!!!

Just nu är jag bara så sugen på att packa ner pyntet så jag får mina ytor igen.

Städa och bara ta tillbaka mitt hem som jag vill ha det.

Sätta upp fotona på skänken igen.

Igår skrev jag tre ansökningar till olika fonder och idag tänker jag fortsätt med det. Lite extra cash i kistan är inte helt oävet, varken i denna familjen eller någon annans. Pengar är alltid bra att ha.

På tal om pengar så fyller Micke år nu den 16.e och jag vete tusan vad jag skall köpa till honom.

Agenda har han och likaså strumpor till överflöd. Jag måste komma på något som han verkligen vill ha och behöver.Har alltid velat ge honom månen men jag har inte kommit på ett sätt att ta ner den på och slå in i ett fint paket.

Jag vill ge honom allt och lite till.

Snart kommer Evelina hit med Rasmus och Amalia

Tänk att vi har fått en sån söt docka till i familjen.

Hon är alldeles bedårande och nu skulle jag tro att hon är mycket mammig.

Tyvärr för mig. Hoppas jag får några leenden av henne.

Rasmus och Tuva kommer som vanligt att sätta sprätt på både hennes och Indras rum. Men vad gör det? Det går att städa efteråt. Bara jag får höra deras skratt tillsammans, för det är bland det underbaraste jag vet.

Näst sista natten i TrinellaTorpet för den här gången

och jag har sovit som en prinsessa.

Det börjar blåsa upp här i skogen och jag tycker det är

så mysigt.

I dag skall vi till Farmor & farfar igen på middag.

Helt fantastiska människor.

Ingeborg säger att nu vet hon inte hur hon skall kunna laga mat för två

och vi vet inte hur vi skall börja laga mat hemma igen.

I år fyller dom bägge 80 år.

Önskar jag kunde vara lite lite lite mer som Ingeborg.

Nu måste jag bara få lov att visa Tuvas present till mig.

Mia.

Tänk att en fyraåring tänker på sin mamma i första hand

istället för sig själv.

Tuva! Du har ett hjärta av Guld!

Nu är det kväll och jag försöker hitta tillbaka till normalitetens vardag igen.

I övermorgon är det dags att lämna TrinellaTorpet och bege sig tillbaka till Ystad igen.

Gissa om jag fick ångest igår när Micke sa att vi kunde stanna ett par dagar till.!!!

Men det kan jag inte. Jag har sålt för nästan 1200 kronorpå tradera under tiden vi har varit

här och jag måste hem och packa och få det ivägskickat till dom som redan har satt in

pengarna på mitt konto.

För själv är jag sådan att när jag har köpt och betalt vill jag ha paket i brevlådan så

fort som möjligt.

Indra skall till sin älskade Lillemor när vi kommer hem och det är oxå en anledning till att

åka hem. Just nu tvättar jag så allt är rent till Indras lillsemester.

Igår var Micke med töserna på loppis. Det första Tuva sa när hon kom in där var att hon skulle

köpa en present till mamma. Hon köpte en porslinsdocka som vi döpte till Mia. Jag blev

både rörd och glad över den. Tuva har blivit mer och mer min lilla flicka. Det är fantastiskt egentligen

för Indra är Mickes och Tuva är min och ändå så finns det bara kärlek och ingen avundsjuka,

Underbart!!!!

Micke och jag har bestämt att vi skall åka upp till påsk igen. Om jag kan så hade jag velat åka hit

på sportlovet med, med dom små. Hade varit underbart att kunna vara mamma till dom på samma

vilkor som jag var mamma till Li innan jag träffade Micke. Att kunna hantera vardagen utan stress

är Trinellatorpet det rätta. Vi har inte åkt inu, och längtar redan hit igen.

Jag är hjärntokig!!!!

Älskade Evelina.

Vet du om hur stolt jag är över att vara din mamma?

Berättar jag det ofta nog?

Känner du det inom dig?

Ibland känner jag som om jag inte kan säga nog hur mycket du betyder för mig. Att den du är idag är ditt eget fotarbete.

Du har inte alltid haft det så lätt. Slitit mellan mig och din pappa under din uppväxt. Om jag har sårat dig med min egen bitterhet kan jag bara be om ursäkt för jag vet att det var tufft för dig ett bra tag och nu när jag tänker tillbaka på den tiden kan jag bara beundra dig.

Du skall veta att jag vill vara annorlunda när det gäller min värk. Så många gånger jag har sagt "vi får se" eller "nej" när du har frågat om jag harkunnat vara barnvakt. Jag skulle vilja ha dina små änglar hos mig varje dag.

För dina barn är änglar.

Som jag älskar dom.

Evelina min älskade dotter.

Utan dig är jag ingenting.

Jag är stolt mamma och mormor.

Jag älskar dig!!!

I dag är vi alla lite trötta, men så lyckliga. Vi njuter fortfarande

efter vårt skålande i natt. Stor flaska Pommac delade vi på så klart.

Vi kallade det för barnchampagne.

När jag var liten kallade jag pommac för barnpilsner.

SKÅL!!!

GOTT NYTT ÅR!!!

Gott Nytt År.

Idag har jag tänt ljus här i torpet i stället för på din grav.

Hoppas din far har varit där för han vet hur viktigt det är med

ljus hos dig.

Tänk vad tiden går. Du skulle fylla 25 år nästa gång och det är 25 år sen med

sen du for ifrån oss men sorgen är inte mindre för det min älskling. Den har bara

blivit lite lättare att hantera. Jag lär mig fortfarande.

Du var och är fortfarande min lilla prinsessa.

Det var som din farbror Per skrev

En liten ängel kom

Log och vände om

Jag saknar dig.

Jag minns dig.

Jag älskar dig. 

I dag är den sista dagen på året 2011 och när jag tittar tillbaka så måste jag säga att det har varit ett underbart år.

Finns mycket nytt jag har upplevt och mycket gammalt som jag har fått förmånen att uppleva igen.

Men det har oxå varit ett år kantat av sjukdomar. Sjukdomar som fortfarande gör mig rädd och lite vettskrämd.

Jag kan bara vara där och stötta.

I första hand tänker jagpå mina föräldrar. Jag lever mitt i mitt liv och ändå så nära döden med mina föräldrar.

2010 flyttade min pappa in på ett underbart hem i Veberöd. Efter år av kamp med sin Ahlzaimers. Imgardt och hans bror Bo har suttit "barnvakt" åt honom. Det känns för ¤%/() när man ser en man som har haft många egnaföretag runt om i världen. Självständig till tusan och idag inte vet om det är torsdag eller julafton.

Men ibland så har han sina ljusa dagar. Inte sist vi sågs men förra gången igen så tog han sitt pekfinger på min näsa och sa "min dotter". Det värmde gott i mitt hjärta. Speciellt eftersom min far har alltid varit en karriärman istället för en far till mig. Vi har inte haft världens bästa relation men jag älskar honom mycket ändå.

Mamma, min underbara mamma som inte bara är min mamma utan oxå min bästa vän. Vi har alltid stått varandra nära. Har aldrig känt att jag har behövt vara någon annan än den jag har alltid varit även då jag kanske inte var den bästa dottern hon kunde haft.

Denna sommaren blev hon opererad förtjocktarmscanser. Det var i juli och Micke och jag bodde i Malmö under dom dagarna hon blev opererad och låg inlagd. Det var hennes önskan och  hon var rädd. Rädd att inte vakna igen. Jag kan inte nog säga hur skönt det var för mig att få följa med på alla dessa hemska undersökningar hon fick gå igenom. Jag var aktivt delaktig i stället förr passivt. Stor skillnad.

Nu har vi bara den där fläcken på lungan som skall bort med och ja mamma!!!! Vi finns där för dig då med!!!!

Micke åkte på världens diskbråck. Två gånger fick jag ringaefter ambulans inom samma dygn natten innan Nathalie tog studenten. En vecka med gåvagn fick han till slut en nervblockad.

Men det allra bästa som hände den veckan Micke låg inlagd var att allas vårt lilla barnbarn Amalia kom till världen. Så underbart och så vackert lite barn. Evelina ringde och "varnade" mig på sitt gulliga sätt. Att Amalia är så lik Alexandra. Och hon har rätt. Så underbart söt är hon och vi skall inte glömma bort storebror Rasmus som helt plötsligt blev hur stor så stor. Amalia har tur som har honom till storebror för han har ett hjärta av guld

Nu är jag ensam i torpet medan Micke, Indra och Tuva är hos farmor och farfar och äter.

Min värk säger mig att lite ensamtid är viktigt. Jag behöver en del sådana speciellt på vintern för

det är då som allt är värst. Hade jag inte fått lov att ha min ensamtid hade jag inte kunnat hålla

humöret uppe.

Jag skäms så när det inte går och barnen tjo och tjim gör mig irriterad. Jag vill inte vara så men som tur är

så brukar Micke fråga mig "Irriterad" och då kan jag backa bandet och ändra på mig. För jag vill verkligen

inte såra mina barn. Jag älskar dom så högt och utan dom är jag verkligen ingenting.

Ibland är det svårt att hinna med Indras utveckling. Hon är sju år, gått en termin i ettan och har helt

plötsligt förvandlats från en liten flicka med stora behov av oss föräldrar till en tjej som fixar och donar

så mycket mer själv. Hår, kläder, mat, kompisar mm. Ibland är det svårt att släppa taget.

Nu skall jag rycka i luckan på kaminen och lägga inlite mer ved och njuta av värmen.